Hoflidanden [hwv-], veter., äro ganska allmänna
hos hästar och förorsakas oftast genom felaktig
af-skärning af hofhornet samt af felaktig
skoning. Man kan särskilja sådana tillstånd,
som bero af inflammation i hofläderhuden,
och dem, som hufvudsakligen bestå i fel hos
hof kapseln samt strålen. - En allmän och
utbredd inflammation af hofläderhuden i f ram
hof varna förekommer icke så sällan och benämnes
fång. Sjukdomen uppkommer hastigt och yttrar sig
genom tecken af feber samt svårighet att flytta
f rambenen, hvilka äro ställda framåt och icke
lodrätt, hvarjämte bakbenen skjutas långt under
kroppen för att djuret med dem må kunna uppbära
så mycket som möjligt af kroppstyngden. Hofvarna
kännas varmare än i normalt tillstånd, och vid
tryck på främre delen af hornsulan visa djuren
mycken smärta. Yid hög grad af ifrågavarande
lidande kunna djuren ej stå, och hof kapseln å
ena eller båda framfötterna kan genom uppkommen
brand i hofläderhuden ’affalla. I andra
och flertalet fall inträder antingen hälsa
inom kort tids förlopp, eller ock kommer hof
benet därigenom, att sambandet mellan kött-
och hornvägg genom inflammationen försvagats
och djuret under sjukdomen stöder kroppen
företrädesvis på bakre delen af framhofvarna,
att förändra sin ställning inom hof kapseln,
så att dess främre kant kommer att stöda mot
hornsulan, hvarigenom denna böjer sig nedåt. Å
hofväggei uppstår därjämte en mängd ringformiga
upphöjningar. Detta är det stadium af sjukdomen,
som man kallar kronisk fång. En däraf lidande häst rör
sig alltid med svårighet, i synnerhet på hård
eller stenlagd väg. Orsaken till fång anses i
allmänhet vara förkylning, eller att hästen fått
föräta sig på mera kraftiga foderämnen, såsom
råg, ärter, grönvicker, färsk klöfver m. fl.

Behandlingen bör inledas så fort som möjligt,
inom de första 12-24 timmarna, då utsikterna
till förbättring i så fall äro långt större, än
om sjukdomen redan varat 2-3 dagar. Lämpligaste
medlet är in-sprutning af pilokarpin (40-60
cgr. pilokarpin i 10 gr. vatten), skorna
fråntagas och hästen ställes på fuktig sågspån,
torfströ eller hackelse eller med kofvarna i
kallt vatten. (Om behandlingen vid kronisk fång
se H o f, fånghof.)

Inflammation i hofläderhuden till inskränktare
omfång förekommer, då ett eller flera i hofväggen
inslagna söm gått för nära intill eller i den
s. k. köttväggen (sömlryck och sömslick); då
hästen in-trampat spikar eller andra spetsiga
kroppar i strålen (spiktramp); då djuret med
haken å motstående hof slitit loss en del af
hof väggens inre och öfre del (s. k. krontramp);
då en varbildning uppkommit i hofven och varet
utträngt vid kronan af hofven samt där föranledt
bildning af en fistel i yttre eller inre sidan
af hofven (hofbroskfistel); då en inflammation
jämte blödning uppkommit i den del af köttsulan,
som betäckes af hornsulans inre och bakre
del, emellan inre hofväggen och hörnstöden
(s. k. stengalla). Orsaken till sistnämnda
lidande är vanligen att af hornet å inre
hörnstöden, bakre delen af sulan och bärranden
för mycket blifvit bortskuret vid sko-ningen. Vid
sömtryck, sömstick och spiktramp kaltar djuret;
hofven är varmare än under normala förhållanden,
och vid tryck med en tång ömmar djuret å de
ställen, där skadan förefinnes. Behandlingen
består uti att aflägsna det söm eller den spik,
som föranledt skadan å hof vens inre delar, att
utvidga öppningen, genom hvilken någon af nämnda
kroppar inträngt i hofven, för att bereda det
möjligen däraf uppkommande varet aflopp, samt
att förtunna hornet däromkring, så att detta
ej genom sitt tryck å det skadade stället må
föröka djurets smärta. Under de första dagarna
efter skadans uppkomst ställes djuret med den
skadade och den motstående hofven i iskallt
vatten; men om var uppkommit i hofven, spolas
såret väl rent med sublim at-lösning (1:500),
hofven tvättas väl ren och omgifves med ett lager
i någon antiseptisk lösning (sublimat-lösning
l : 1000, lysol- eller karbolsyrelösning 3
proc.) doppade blånor, som kvarhållas.med en
binda, och därutanpå vaxduk och slutligen ett
stycke säck-väf, som fasthålles med ett snöre
omkring kotan, eller hästen btälles med foten
i sublimatlösning (1: 1000). Vid krontramp
och hofbroskfistel förtunnas hornet omkring
såret, som skrapas väl rent med en skarp slef
och spolas med stark sublimatlösning (1: 500)
eller 5 proc. lysol- eller karbolsyrelösning,
och sårförband å nyss omnämndt sätt anlägges. Vid
hofbroskfistel behöfver fisteln stundom utvidgas
och kanalens väggar skrapas eller brännas
med något frät-medel, såsom kopparvitriol,
klorzinklösning, 10-25 proc. sublimatsprit,
och oftast kräfves för läkning en operation,
som består i det angripna broskets fullständiga
aflägsnande. Stenyalla igenkännes därpå, att en
därmed behäftad häst haltar, visar tecken till
smärta vid tryck å inre och bakre delen af sulan,

vinkeln emellan hörnstöden och hofväggen,
på en. af f ram hof varna, att hornet å
detta ställe är blod-sprängdt eller att
gråsvart var förekommer mellan hornsulan och
köttsulan. Behandlingen består i att fästa en
s. k. ringsko under hofven på sådant sätt,, att
strålen och bärranden, med undantag af inre och
bakre delen af den sistnämnda, komma att hvila
emot skon, hvarjämte man håller hofhornet mjukt
genom att låta nästen om dagarna stå med fram-hof
varna i en vattenfylld ho. Om fel i hof vens
form, såsom skefhof, bockhof, platthof, fullhof
1. buühofr fånghof och trånghof, se H o f.

Fel i strålen utgöras, förutom af spiktramp, af
strålröta och strålkräfta. Strålröta yttrar sig
i strål-hornets sönderfallande, föranledt däraf,
att hästar under längre tid stå i förruttnad
urin, gödsel eller annan orenlighet. För att
bota detta fel erfordras att hålla väl rent
i spiltorna, flera gånger dagligen skölja hof
vens undre yta med vatten, aflägsna det lösa
hornet samt dagligen i sprickorna å strålen,
pensla en lösning af renad karbolsyra i vatten
(1: 5-å 1: 10). Strålkräfta består däremot i
.en nybildningsprocess i köttstrålen och ofta
äfven i angränsande delar af köttväggen och
köttsulan, som dock endast i ytterst sällsynta
fall är verklig kräftnybild-ning (cancer). Den
skiljes från strålröta därigenom, att strålhomet
är söndersprucket samt delvis bortfallet, och på
dessa ställen ha nybildningarna från köttstrålen
nedträngt, hvilka likna en ojämn såryta, betäckt
af en grå, ostlik massa. Detta lidande är i
åtskilliga fall obotligt och erfordrar i öfrigt
en noggrann och långvarig behandling. Det lösa
hornet aflägsnas, och å den angripna delen af
köttstrålen, köttsulan eller köttväggen penslas
adstringerande eller frätande medel (lösning af
kopparsulfat i vatten eller renad karbolsyra
i vatten, antimonklo-ridlösning o. d.) eller
strös ett tjockt lager af sali-cylsyrepulver,
som täckes med ren vadd, och en sko med läder-
eller plåtsula anlägges. Därjämte måste man
anbringa ett ihållande tryck på de angripna
delarna, antingen genom att gjuta en omedelbart
förut af gips med vatten till grötlik konsistens
utrörd massa på hof vens nedre yta och hålla upp
foten, tills gipsmassan stelnat, eller genom
att emellan hofven och skon inskjuta en puta
af kautschuk (en s. k. hof buffert). - Å hof
kapseln kunna dessutom förekomma långsåt gående
sprickor i hofväggen intill köttväggen. Detta
fel kallas ho f spricka 1. hofspalt och
föranleder understundom haltning. Behandlingen
består i att hålla hornet mjukt och förhindra
all rörelse emellan hornsprickans kanter,
emedan i annat fall den nybildade hofväggen,
i mån som den växer ned, klyfver sig i samma
riktning som den förut varande hof sprickan. För
att förhindra rörelsen af hofsprickans kanter
bortskäres af bärranden, å det ställe hvarifrån
hofsprickan utgår, så mycket horn, att denna del
af bärranden icke hvilar mot skon, och därjämte
göres en fåra intill köttväggen tvärs öfver
hofsprickan samt tätt under hof-kronan. Jfr Hof
beslagskonst. C. A. L. (E. T. N.>